Prosit!!!!

Ja du Nettan..hur ställer du dig till en snorig Fia? Sitter här och nyser och fryser.
Får hoppas att det går över tills på lördag...är ju rätt intresserad av inredning. Vi får väl se...
Trist om det blir värre.....

ringen är tillbaka trollad.....

Tindra har lånat min ring.....

....har någon sett en bort trollad ring? Gjorde Langos igår och la min kära vigselring på bänken.
Man vill ju inte att den ska kletas in i massa kladdig deg. Men vad hade varit bättre? Igår kväll kände jag att det saknades något på min finger och på bänken och i hela köket.......var fan är den...
Igår på dagen genomfördes en vårstädning av ungarnas leksaker, så nere i källaren ser det ut som hej kom o hjälp mig. Så någon ring känns det inte som att jag kommer att hitta...
Och Tindra...hahaha väl värt att fråga.
Var var du när du lekte med ringen? Jag tror...och sen tusen olika ställen. Var ska jag börja leta?

Trevlig helg på er alla nu...ska börja jobba kl 14 och går inte av förrän kl 16 på måndag. Men ändå ska vi ha trevligt på lördag kväll. Då ska vi ut och bowla med några kompisar och äta på Kronan. Det ska bli mysigt.

"Tänker på dig Louise och hoppas att tiden hos oss gav dig nån glädje i livet. Barnen är så överlyckliga att du och Ewe ska komma i helgen."

Operation av polyperna....

Idag åkte Tindra och jag in och gjorde stan, Tindra skulle till läkaren kl 17.00 så det var ju perfekt för en rundtur i affärerna. Haha tänk om jag kunde ha hiat mig lite bara....var redan inne halv 11. Ingen fara så sätt, men vi var på Jysk, Blomsterlandet, Rusta, Plantagen, Mc Donalds, Citygross, Lidhl, Netto....och även en tur på Långholmen. Tindra var riiiktigt trött på stan. Så vi var på sjukhuset redan kl 16.00. Satt där och tjatade och malde 5 böcker. Innan det var vår tur... Sen gick det som smort. Tindra var jätte duktig och doktor Maria fick göra alla undersökningar utan protester. Det var lite obehagligt när hon gick ner med en lång lampslang i näsan för att kolla så det var pollyperna som spökade. Så nu är Tindra uppsatt för operation snarast möjligt. Och jag satte upp mig jag med på vänte listan, så dom även ska kolla upp mina pollyper. Har ju en viss tendens till att andas tungt och snarka när jag sover....så nu e det bara att vänta...

Mamma, mamma kära lilla mamma...

Idag är det en tankedag till mamma. 19 år har gått sen den där hemska dagen................................

Du finns alltid med mig..i mina tankar.

Pappa var här för några dar sen...vi pratade om dig. Fina minnen, men oxå mycket svåra minnen.

Tiden då jag inte trodde jag skulle överleva...inte trodde jag skulle finnas här idag. Tanken på ett liv utan sin mamma, finns inte. Men du är här mamma...du finns i mina barn. Du är den vackraste av alla änglarna. Tänder ett ljus för dig

Vad är det som har hänt?

Tiden den rullar iväg som en.....
Tillbaka till Liams tand. Fick en tid hos tandläkaren i Torsdags, så då var vi där. Och dom stackars tandläkarna fick heta både det ena och det andra. Liam har fruktansvärd tandläkarskräck. Så efter 35 minuters kämpande och ogjort arbete, var jag beredd på att ta med mig denna hysteriskt skrikande unge hem igen.(de andra tandläkarna stängde dörren om oss) Fortfarande med en fruktansvärt hemsk tand. Men då...jag vet inte vem som gjorde elr sa någonting. Men ungen tystnade och tanden blev fixad. Plötsligt förstod han att det gjorde inte ont med lite luft(otäcka vertyg som blåser i munnen och suger) och han insåg även att han inte alltid ville se sådan ut i truten...Så tack snälla tandläkare för att ni stod ut hela vägen fram, dom skulle ha stora blombuketter. Jag hade gett upp halv vägs.
Och tack snälla syster för att du fanns där och räddade Tindra ifrån denna hemska upplevelse.
På eftermiddagen åkte vi in till Kalmar Neo Vaggan och var med i en Föräldrargrupp. Var faktiskt riktigt interessant att höra allas upplevelser. 2 av 5 familjer hade liknande upplevelser som vi. Dvs att moderkakan var påväg att lossna.
Tindra var riktigt stolt när hon visade upp dessa miniatyr kläder och napparna hon hade när hon var liten. Sen hade vi satt ihop ett album om Tindra. Ska nog skrappa ihop ett fint album nån gång när jag får tid..det e riktigt roligt. Men tidskrävande.
Sen åkte vi ut till Maxi, hade lovat Liam en hundrig för att han genomförde det med tanden. Så han införskaffade sig nya Pokkemonkort...till den gamla samlingen på 100-200 korten. Sen köpte han en ny Gormitis..dom e rätt fräcka faktiskt. De tillhör de fyra elementen. Jord vatten eld luft....Har en samling på 14 små och 2 stora. Som omvandlas till molikyler...

En bit av tanden..

Stackars Liam stod på näsan eller rättare sagt tanden i duschen idag nere på möre. Tjong och en rätt stor bit av hans framtand flög bort. Riktigt halt golv har dom i duscharna, så foten slant och tanden gick sönder. Ringde tandläkaren direkt. Kl 12 imorgon ska vi dit och se vad dom kan göra. På fredag ska jag ringa till Möre igen och kolla om dom har någon försäkring som täcker detta. Måste ju anmäla det till försäkringsbolagen, om det skulle bli framtida men...

SÖÖÖTIZAR=) till alla mina omtänksamma vänner.
JA Janeth vi skulle ju vara tjocka ihop....var ju planerade samtidigt du och jag. Kommer ihåg hur roligt jag tyckte att det var när det kom fram att vi väntade smått samtidigt. Men va fort det kan vända...
Jag håller med min syster, jag vet att hon var riktigt stolt över mig och berömde mig för att jag klarade mitt "uppdrag" så bra. (att ta hand om lilla Tindra) Man växte helt in i denna roll och jag vet att jag aldrig tvivlade på att Tindra skulle klara sig. Minns engång på hela tiden i Linköping, som jag blev riktigt ledsen och orolig. Kenneth hade åkt hem en runda med Liam och skulle komma tillbaka dagen efter. Då jag blev inkallad av Tindras läkare, som berättade att Tindra hade 2 blödningar på hjärnan.... en lite större och en mindre. Hon pratade på, mycket som jag nog inte ens tog in. Mer än det enda som malde i mitt huvud var att Tindra kunde få en slapp sida, ett släpande ben, eller en arm-hand som kanske inte skulle fungera riktigt som den skulle..
PANIIIIIIIK
Var är Kenneth när jag som mest behövde honom???? Jag ringde hem riktigt förtvivlad över att fått höra detta om vår dotter. Hur skulle framtiden se ut? Hur skulle livet bli för lilla Tindra? Rullstol? Men hon levde iallafall och det var ju det som var det viktigaste av allt. Vårt älskade barn, vår dotter. Just att ta emot detta besked krossade upp hela min lilla glaskula som jag levde i...allt hade ju gått så bra fram tills nu. Alla tårar kom på en gång!
Nu snart 5 år senare sitter jag här med fasit i hand..vilken underbar dotter vi har. Inga men alls, vad vi kan se nu. Dom säger att det kan komma i skolåldern, men borde inte vi ha märkt någonting nu????
Imorgon ska jag och Tindra trots allt åka in till Kalmar och träffa föräldrar som just nu är i denna situation. Eller precis har fått komma hem med sitt lilla barn.
Känns bra att få berätta vår lyckliga saga....